Statens Veterinärmedicinska Anstalt














Hästen i Sverige Om sktuell hästforskning Forskning pågår tema djur Hippocampusdagarna 2005 Hippocampusdagarna 2006

 

  Arkiv



« tillbaka


Djurs död - ämne som engagerar

För att informera och diskutera om avlivning av djur inbjöd Veterinära Ansvarsnämnden till ett seminarium vid SLU i Uppsala i slutet av april.

Att leva tillsammans med djur ger många människor en stor glädje under flera år. Men det kräver också att man tar ansvar för sitt djur ända fram till slutet. När den dagen kommer är det viktigt att avlivningen sker på ett sätt som känns värdig. Både för djuret, djurägaren och den veterinär eller annan utbildad person som utför själva ingreppet.

I de flesta fall sker avlivning av djur på ett lugnt och stilla sätt. Ändå händer det varje år att Veterinära Ansvarsnämnden får ta emot anmälningar från djurägare som inte är nöjda med hur avlivningen av deras djur gick till.

För att informera och diskutera om avlivning av djur inbjöd Veterinära Ansvarsnämnden till ett seminarium vid SLU i Uppsala i slutet av april. Praktiserande veterinärer, lärare vid veterinärutbildningen samt studenter deltog.

I och med att synen på djur gradvis har förändrats i samhället har även djurägarnas krav blivit annorlunda. Djur som tidigare betraktades som produktionsdjur har i dag status som sällskapsdjur, vilket framför allt gäller hästar. Hundar och katter ses ofta som familjemedlemmar vilket resulterat i att många djurägare efterfrågar sjukvård som i stort liknar humanvården.

För veterinärer och övrig personal som arbetar med djursjukvård innebär detta helt andra krav, framför allt när det gäller kontakt med djurägarna, än tidigare. Att konstatera att djuret är sjukt och behöver somna in är troligen den enklaste delen av jobbet. Betydligt värre är det att möta en ledsen djurägare.
- När en människa får beskedet om att hennes djur måste avlivas ger det ofta en chock som startar ett sorgearbete. Att skiljas gör alltid ont och det är oerhört viktigt att veterinären kan möta djurägaren på ett värdigt och respektfullt sätt, betonade läkaren Barbro Beck-Friis som var en av föreläsarna vid seminariet.

Den chockfas som inleds kan för vissa människor gå över på några minuter, men den kan även sitta i upp till ett dygn. Chocken leder ofta till ökad aggresivitet, vilket då ofta drabbar veterinären. Det är just i denna fas, som det är viktigt att veterinären är den goda lyssnaren och tar god tid på sig.

-Alla människor är naturligt rädda för döden och vissa vill absolut inte vara med i dödsögonblicket. Detta måste man acceptera, och för dem är bättre att gå ut en stund än att negativt påverka djuret med sin rädsla. Men när djuret väl har dött är det viktigt att få se sitt djur efteråt för ett sista farväl, sa Barbro Beck-Friis.

Flemming Winberg som är chefsveterinär vid Helsingborgs djursjukhus har stor erfarenhet av avlivning av hästar och han beskrev de problem som är förknippade med detta.
- För hästar är avlivning med bultpistol och därefter avblodning ett bra sätt, då råder det inget tvivel om att djuret verkligen har dött. Men fler och fler djurägare vill att deras hästar avlivas genom kemiska medel.

Flemming poängterade vikten av att ge tillräckligt stor mängd av avlivningsmedlet eftersom det ibland kan vara svårt att fastställa att hästen verkligen är död.

Avlivning av djur är inte enbart en jobbig upplevelse för de inblandade djurägarna. Även många veterinärer tycker det är en tung uppgift inom yrket. Många års erfarenhet är heller ingen garanti för att det alltid går bra, det vittnade ett flertal personer om vid seminariet. Flera studenter uttryckte dessutom oro för hur de ska klara av uppgiften när det kommer ut på sina första jobb när de knappt får någon praktisk träning under utbildningen. Eva Hertil, klinikveterinär vid SLU:s smådjursklinik, bekräftade att det är väldigt få timmar som studenterna får undervisning i ämnet.
-Det är en olycklig situation när en oerfaren veterinär möter en ledsen och stressad djurägare som måste avliva sitt djur. Här behöver studenterna förberedas på ett bättre sätt, kanske i kombination med mentorskap där en äldre veterinär kan dela med sig av sina erfarenheter och ge trygghet.

2005-05-03
Carin Wrange




 
Hämta från arkivet:






Antal besökare sedan 2003-11-18:


 
2014-09-25    Carin.Wrange@omv.slu.se