Statens Veterinärmedicinska Anstalt














Hästen i Sverige Om sktuell hästforskning Forskning pågår tema djur Hippocampusdagarna 2005 Hippocampusdagarna 2006

 

  Arkiv



« tillbaka


Högt huvud hämmar hästens skritt

Hästar som rids med extremt högt huvud och hals får ett hämmat rörelsemönster visar ny forskning vid SLU.

Det är i gångarten skritt som hästen påverkas mest av ryttaren. Den ryttare som rider sin häst med extremt högt huvud och hals hämmar rörelsemönstret mest, jämfört med när hästen rör sig med mer fritt eller lågt huvud. Ryttaren kan uppleva att hästen lägger mer vikt på bakbenen och trampar under sig mer vid vissa hals - och huvudpositioner, men ryttarens känsla stämmer inte alltid överens med verkligheten.


Det visar de senaste rönen inom veterinärmedicinsk forskning vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Veterinär Marie Rhodin har i en ny avhandling studerat interaktionen mellan häst och ryttare. Det är första gången som samspelet har mätts på ett objektivt sätt, bl.a. med hjälp av höghastighetsfilm.


Avhandlingen är den första som har gjorts vid enheten för hippologutbildning vid SLU.


 - Bland ryttare och domare, främst inom dressyrsporten, diskuteras ofta vad som menas med att hästen rids i en korrekt form, säger Marie Rhodin.


 - Huvud och halspositionen är kopplad till olika grad av samling. Målet med samling är att få hästen att trampa under sig mer och sänka bakdelen för att kunna förflytta tyngdpunkten bakåt och därmed bära mer vikt på bakbenen. Men vad menar man egentligen? I min avhandling har jag gjort objektiva studier som visar hur hästens rörelsemönster förändras vid olika positioner av huvudet och halsen.


Träning som skadar


Bakgrunden till studien om betydelsen av hästens form är att dagens sporthästar ofta drabbas av träningsrelaterade skador, som hältor eller ryggproblem. Formen anses viktig vid träning av hästar och den korrekta formen premieras vid dressyrtävlingar.


Denna form är dock inget som hästen skulle välja frivilligt och kan därmed inte anses som naturlig för hästen. Det är därför viktigt att ta reda på hur ryttaren och olika halspositioner påverkar hästen. Forskarna vet ännu för lite om hur olika typer av utrustning, underlag samt träningsmetoder påverkar hästens hållbarhet. För att förhindra att skador uppkommer men även för att underlätta rehabilitering av ridhästar med hältor eller ryggproblem är denna forskning viktig.


 - Om hästen har en hälta kan den behöva en medicinsk behandling, men om hästen har en rörelsestörning som orsakas av hur ryttaren rider, kan den istället behöva en annorlunda träning, säger Marie Rhodin.


Filmade häst i rörelse


I avhandlingen har hon studerat hästens rörelsemönster med hjälp av höghastighetskameror och reflexmarkörer som klistrats fast på huvud, hals, ryggkotor och ben på ett antal hästar, de flesta tränade i dressyr.


I fyra olika studier mättes hästarnas rörelser i skritt och trav på en rullmatta. Syftet var att med en objektiv metod beskriva hur hästens rörelsemönster påverkades av olika positioner av huvud och hals. I de olika försöken användes inspänningstyglar, tömkörning samt ryttare för att åstadkomma de olika positionerna. Tömkörning användes för att simulera ryttarens hjälper men ändå kunna studera hela hästens rygg. Hästen har en naturlig pendelrörelse av huvud och hals när den skrittar på lång tygel och därför påverkas skritten mest av förändringar i formen. Skritt är den gångart där hästens rörelse lättast kan förändras av ryttaren. I trav påverkades hästens rörelse mindre av små förändringar i huvud- och halspositionen men den fria och extremt höga skilde sig från ”på tygel” formen enligt Marie Rhodins studier.


Förvirrande begrepp


Det finns ingen vedertagen definition av samling, men när det beskrivs i ridlitteraturen finns det vissa variabler som är lätta att mäta. Att hästen sänker bakdelen, trampar mer under sig och bär mer vikt på bakdelen vid ökad grad av samling har nog de flesta hört. När Marie Rhodin och hennes kollegor studerade detta närmare fann de att hästen sänkte bakdelen mest i den fria positionen och bar mest vikt på bakdelen i den extremt höga vilket inte stämmer överens med ryttarens uppfattning.


I trav påverkades inte undertrampet av de olika huvudpositionerna vilket var ett överraskande resultat. Trots att vikten flyttades bakåt ökade belastningen på framdelen i den extremt höga positionen på grund av att steget och hovens understödstid minskade kraftigt.


 - Det finns mycket mer att göra inom det här forskningsområdet, tycker Marie Rhodin. Min avhandling är bara början men det är mycket positivt att vi nu utvecklat en fungerande och tillämpbar metod för att studera interaktionen mellan häst och ryttare. Nu är det möjligt att gå vidare med nya frågeställningar för att öka förståelsen om hur hästen påverkas av träning.


För information: Marie Rhodin 0739-832 974 Marie.Rhodin@hipp.slu.se



2008-03-17




 
Hämta från arkivet:






Antal besökare sedan 2003-11-18:


 
2014-09-25    Carin.Wrange@omv.slu.se