Statens Veterinärmedicinska Anstalt














Hästen i Sverige Om sktuell hästforskning Forskning pågår tema djur Hippocampusdagarna 2005 Hippocampusdagarna 2006

 

  Arkiv



« tillbaka


Ny teknik visar hälta hos häst

Ibland räcker det mänskliga ögat inte till när hästens hälta ska lokaliseras. Ett nytt hjälpmedel, utvecklat i USA, testas just nu vid SLU.

Testningen, som görs vid UDS, Universitetsdjursjukhuset vid SLU, ingår i ett forskningsprojekt om objektiv bestämning av hältor hos häst.


 - Med hjälp av tekniken, Lameness locator, kan vi få större säkerhet när det gäller att bekräfta i vilket eller vilka ben problemet sitter hos den halta hästen, tycker Karin Roethlisberger Holm, klinikveterinär och forskare vid SLU.


 - Tekniken ger ingen diagnos på hältan men den lokaliserar hältan till ett visst ben på hästen och visar hur stor avvikelsen är. I först hand fungerar den på hästar som är halta på bara ett ben, men den kan också upptäcka en fram- och en bakbenshälta samtidigt. Däremot kan en dubbelsidig hälta på båda fram eller bägge bak vara svår att upptäcka.


VIKTIGT KOMPLEMENT


Att lokalisera en hälta kräver i många fall lång erfarenhet hos den undersökande veterinären. Det mänskliga ögat samt hörseln är viktiga instrument för att upptäcka avvikelser som ibland kan vara ytterst subtila. Förhoppningen med den nya tekniken som nu testas är att den ska bli ett viktigt komplement som minskar risken för mänsklig felbedömning. Karin Roethlisberger-Holm är förvånad över hur väl tekniken stämmer överrens med hennes egna observationer vid hältutredningar.


 - Hittills har jag testat tekniken på ett tiotal hästar här på kliniken och resultaten har varit över förväntan. Jag tror framför allt att Lameness locator kan bli värdefull när det gäller att utvärdera resultatet av en behandling.


I nuläget går det inte att "beställa" en undersökning med Lameness locator på UDS hästklinik. Tekniken behöver testas mer innan den blir tillgänglig. SLU-forskarna är bland annat tveksamma till om den fungerar även på hästar med hältor på flera ben, till exempel på bägge frambenen.


TESTAD VID UDS


Lameness locator har testats på hästkliniken vid UDS, som enda klinik i Sverige, sedan hösten 2008. Forskarna har dessutom testat tekniken på tio hästar på K1 i Stockholm. Hos dessa hästar framkallades hälta genom att en skruv fästes mot sulan i hoven och gav effekten "sten i sko".


 - Vi gjorde sammanlagt 400 registreringar på de här tio hästarna. Det utgör ett fantastiskt bra och gediget material som vi nu bearbetar. Det är mycket värdefullt att få tillgång till K1:s hästar då de lever och tränas på ett mycket homogent sätt vilket behövs för att kunna göra bra studier, säger veterinär Lars Roepstorff, en av forskarna inom projektet.


 - Lameness locator visar egentligen inget som en veterinär inte ser vid en undersökning, men tekniken kommer ihåg exakt hur det såg ut vid det tillfället. Det är värdefull information vid nästa undersökning av samma häst för att utvärdera resultat av till exempel en behandling.


Lars Roepstorff har lång erfarenhet av forskning inom biomekanik, bland annat objektiv mätning av hästens rörelser. Hans avhandling 1997 handlade om hur man mäter hovens tryck vid isättning mot underlaget. För det ändamålet utvecklade han en särskild hästsko.


OBJEKTIVA VERKTYG


Lars Roepstorff är även engagerad i de SLU-projekt som studerar ryttarens interaktion med hästen samt hur olika underlag påverkar hästens rörelser och hållbarhet.


 - För mig ligger fokus i första hand på att utveckla objektiva verktyg som kan mäta avvikelser i hästens rörelser inom forskningen. Självklart kan dessa tekniker användas kliniskt på hästkliniker och större träningsanläggningar, men jag ser också en mängd andra områden där de kan bli värdefulla.


Inom det aktuella forskningsprojektet med Lameness locator testas även ytterligare teknik som kan göra systemet mer komplett. Det är ett engelskt företag, specialiserat på biomekanik för humansidan, som har utvecklat ett hjälpmedel som mäter bland annat hur väl de olika benen är synkroniserade med varandra. Mätinstrumenten för detta kan fästas i damasker som sedan placeras på hästens ben.


 - När vi lyckas kombinera de här två systemen kan det bli riktigt spännande, tycker Lars Roepstorff.


UTVECKLA SPORTEN


Visionen är att inom tio år ha tillgång till tekniska system som kan utveckla hästsporten på ett revolutionerande sätt.


 - Tänk vilket lyft om vi vid treårstester och kvalitetsbedömning av unga hästar kan göra objektiva mätningar av hur hästarna rör sig. Självklart skulle det inte ersätta vad domarna ser, men det kan bli ett komplement och ge ytterligare dimension till den värdering som görs idag.


- Det skulle också kunna användas för att utveckla nya träningsmetoder av bland annat dressyrhästar där det ställs höga krav på symmetri av rörelser.


Samtidigt som Lars Roepstorff vurmar för användandet av ny teknik höjer han också ett varningens finger för alla nya metoder, särskilt när de används för att diagnosticera hältor. Han menar att varje instrument kräver kunskap hos den som ska tolka bilderna. Vilken betydelse har fynden egentligen för hästens brukbarhet?


Studierna av objektiva mätmetoder av hästens rörelser kommer att fortsätta under hela 2009 och därefter utvärderas. Christopher Johnston, chef för hästkliniken vid UDS, är ansvarig för studien. Till forskargruppen hör Karin Roethlisberger-Holm, Lars Roepstorff, Marie Rhodin och Elin Hernlund (doktorand), samt ett antal veterinärstudenter.


FAKTA: Lameness locator har under tolv år utvecklats av Kevin Keegan, en amerikansk veterinär som är expert på biomekanik. Hela tekniken bygger på att apparaturen mäter asymmetri, det vill säga avvikelser, i hästens rörelser. Framför allt mäter tekniken hur hästen rör sitt huvud och kors. Det är bland annat dessa kroppsdelar som får avvikande rörelser vid en hälta. Mätningen görs via små lätta mätinstrument som fästes på hästens huvud, på kotan på höger framben samt uppe på bäckenet. När hästen rör sig minst 25 steg sänds signaler trådlöst från varje mätapparat till en bärbar dator.


Ett specialkomponerat dataprogram presenterar hur hästen rör sina ben och kropp och var det finns en avvikelse i rörelsemönstret. Tekniken kan användas såväl vid rörelse rakt fram som på volt. Hästen får vara maximalt 40 meter från datorn för att rörelserna ska registreras. Det går även bra att använda tekniken utomhus.


För mer information: Karin Roethlisberger-Holm 018-67 29 28 karin.roethlisberger-holm@uds.slu.se



2009-08-24




 
Hämta från arkivet:






Antal besökare sedan 2003-11-18:


 
2014-09-25    Carin.Wrange@omv.slu.se