| |
Svar:
Ensilage innehåller mer vatten och mindre näringsrik torrsubstans per kg än vad hö gör. Ensilage är alltså mer ”utspätt” med vatten än vad hö är, och därför måste man ge mer ensilage än hö, så att hästen får i sig tillräckligt med fibrer och får tugga tillräckligt mycket. En tumregel är, att aldrig ge mindre än 1 kg ts grovfoder per 100 kg kroppsvikt och dag. Detta innebär att en häst på 500 kg måste få minst 5 kg ts grovfoder varje dag. Detta motsvarar 5 kg ts / 0,84 = 6 kg hö eller 5 kg ts / 0,55 = 9 kg ensilage om ensilaget håller en ts-halt på ca 55 %. För att få reda på hur mycket ensilage en häst behöver måste man alltså först räkna ut hur många kg ts hästen skall ha varje dag, och därefter dividera antalet kg ts med ts-halten i vallfodret. Kom ihåg att tumregeln minst 1 kg ts/100 kg kroppsvikt och dag är en minimirekommendation. Hästen kan gärna få mer vallfoder, helst 1,5 – 2 kg ts per 100 kg kroppsvikt och dag, lite beroende på ts-halten i ensilaget. Om ts-halten är mycket låg kan det vara svårt för hästen att hinna eller orka äta mycket mer än minimigivan.
Oavsett om det är hö eller ensilage, så beror näringsinnehållet i första hand på när vallen skördats, dvs om växten varit ung eller gammal vid slåttern. Späda växter är näringsrikare än äldre plantor. Ensilage är dock ofta lite näringsrikare än hö, bland annat beroende på att färre blad tappas på fältet. Bladen är de som är mest näringsrika. Det kan hända att vallfodret innehåller så pass mycket näring att minimigivan av grovfoder innebär att hästen får alltför mycket energi och/eller protein, trots att kraftfodret dragits ned eller tagits bort helt. I sådana fall går det utmärkt att ersätta något kg av vallfodret med tex något-några kg halm eller annat vallfoder med lägre näringsinnehåll.
Näringsinnehållet i ensilaget påverkas mer av skördetidpunkten än av den botaniska sammansättningen. Det finns flera arter som är lämpliga för hästensilage och som passar bra att odla ihop, men som exempel kan nämnas timotej, ängssvingel och engelskt rajgräs. En mindre andel klöver kan också finnas med i vallblandningen. Hundäxing passar bäst i renbestånd och måste skördas minst tre gånger per år för att ge ett näringsrikt vallfoder.
Om det inte finns någon analys på ensilaget som talar om vilket näringsinnehåll det har går det att ta ut ett prov i efterhand, men det är besvärligare och blir inte så representativt. Allra enklast är att strax innan pressning gå diagonalt över fältet och ta ut prov från slumpmässigt utvalda platser. Då får man ett analyssvar som representerar en större del av fältet som ensilaget kommer ifrån. Dessutom slipper man att ta hål på plasten på balar och man slipper borra ut prov från flera balar, vilket man måste göra om provet skall tas ut i efterhand.
Cecilia Muller, institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU i Uppsala, Cecilia.Muller@huv.
 Skriv ut
|
