| |
Svar:
Svenska hästar reser alltmer till träning, tävling och avelsverksamhet, inte bara inom landet utan även i Norden, Europa och till olika världsdelar. Ändrade
gränsregler och ”öppnare” gränser underlättar resandet med häst. Det är även lättare att importera hästar från andra EU-länder. Hästägarantalet är troligen lika stort som hästantalet,
och kunskapsnivån hos våra hästägare varierar. Ansvaret för våra hästars hälsa ligger till stor del på hästägaren eller tränaren. Bristande kunskaper om smittskydd, olika hästars känslighet för infektion i kombination med en omfattande rörlighet bland landets hästar, ökar risken för att smitta inom hästpopulationen
sprids. En ökad kunskap om smittsamma sjukdomar, smittspridning och smittbegränsning bidrar till minskade konsekvenser för hästen, djurskyddet, den egna verksamheten och inte minst ekonomin. Olika smittvägar, liksom skillnader mellan smittämnen
som framför allt virus och bakterier samt isoleringstider för de olika smittorsakerna diskuteras.
En checklista för att förebygga eller minimera smittspridning i det egna stallet samt anläggningen presenteras. Kunskap och förståelse om hästens vanligaste infektionssjukdomar hos hästägare och tränare kan innebära stora skillnader för hur begränsad utbredning en infektionssjukdom kan få. En konkret arbetsplan presenteras där rätt skötsel och hästhållningsrutiner vid misstanke på smittsam sjukdom, kan begränsa smittspridning. Det effektivaste sättet att förebygga smittspridning och att förkorta sjukdomsutbrottets längd är att
till att det finns ett isoleringsstall på gården eller anläggningen.
Om den först insjuknade hästen snabbt kan isoleras kan smittspridningen begränsas och isoleringskraven i många fall förkortas för övriga hästar. Nödvändig veterinär provtagning för att ställa rätt diagnos samt rätt behandling bidrar till en korrekt hantering av problemet. Detta i kombination
med ledord som rätt rutiner, öppenhet och information gentemot omgivningen, hygien, rengöring och desinfektion bidrar till ett förbättrat djurskydd, minskad smittspridning samt att den egna verksamheten snabbare kommer igång.
Merike Ronéus, statsveterinär vid SVA
 Skriv ut
|
